Några tankar om att jobba mindre

Senaste veckorna har vi hört om att olika företag i göteborgstrakten låter sin personal arbeta sex timmar per dag istället för åtta. Med samma lön som tidigare. Det finns många liknande försök i olika branscher där man har använt allt ifrån hälsoskäl till arbetsbrist som argument. T.ex. har jag för mig man på Scania valde att låta personalen gå ner i tid istället för att säga upp personal under sämre tider.

Jag valde att sluta jobba heltid för snart fem år sedan. Sedan dess har jag jobbat mellan tre och fyra dagar i veckan. Jag har varit på några olika ställen både som tillfällig extra-personal och under längre tid. Senaste året jobbar jag nästan halvtid med utbildning på Folkuniversitetet och bredvid det frilansar jag till totalt ungefär fyra dagar i veckan.

I morse såg jag en intervju med en kvinna som bodde på ett ålderdomshem där personalen sedan några veckor arbetar sex timmar istället för åtta. Det första hon sa var att personalen verkade lugnare och hade tid att sitta ner och prata. Och vist. De tar in mer personal än tidigare för att täcka upp för de missade två timmarna per dag. Så troligen har de en högre kostnad för löner totalt. Men att man blir lugnare och ändå får mer eller lika mycket gjort stämmer väl överens med mina erfarenheter. Dessutom känner jag mig kreativare och har en större lust för utmaningar både på jobbet och på fritiden. Utan att mäta är jag helt säker på att jag gör mer eller bättre på mina färre arbetstimmar än jag gjorde tidigare.

Personalen i inslagen hade alla bibehållen lön. Det är lyxigt! Jag har inte det, men för mig är det värt det ändå. Mot mer tid finns det så många saker jag mer än gärna drar ner på. Jag behöver inte unna mig onödiga lyx-saker i lika stor utsträckning längre utan istället blir det en lyx att t.ex. kunna välja att vara ute i vårsolen en tisdag. Och gillar man inte att vara ute så mycket finns det miljoner andra saker man kan göra som inte behöver kosta så mycket. Sjunga i kör, spela teater eller lära sig teckna borde gå att göra för rimliga pengar. Vissa saker däremot kanske är svårare att få till på mindre budget.

Det svåra är att veta vilka saker man klarar sig utan. Får man in halva lönen är det saker som behöver väljas bort. Så enkelt är det. För mig landade det i att jag konsumerar väldigt lite och när jag köper försöker jag handla begagnat. Oftast går då dessutom pengarna till nått bra (vilket också har blivit viktigare i takt med att jag har mer tid att fundera).

Jag försöker också stå utanför köphetsen som västvärden är uppfostrad i. Jag fotar mycket och ofta blir jag lockad att tro att min fem år gamla systemkamera inte duger längre. Flera gånger har jag suttit och läst på vilken jag ska byta ut den mot. Mer och mer väljer jag att vänta med att ens titta på att köpa nytt tills den jag har är helt slut. Ofta är det mycket längre än man tror. Samma sak med ett par skor eller min väldigt gamla iPhone. Andra saker jag försöker välja är att bo billigare och enklare och att köra bil så lite som möjligt.

Innan kände jag aldrig ekonomisk oro. Det fanns alltid mycket större buffert än jag behövde. Nu kan jag absolut göra det ibland men den stressen känns konkretare än stressen att inte ha tid nog. En sak däremot som fortfarande känns oroligt då och då är hur pensionen kommer lösa sig. Har jag mindre lön lär det ju finnas mindre kvar i slutändan också. Här vet jag inte svaret men jag tänker just nu att worst case är att jag får jobba några år längre för att väga upp. Men det kanske inte är så farligt? Ivartfall inte om man är frisk.

Det finns såklart tusen sidor tankar och idéer kring detta men jag börjar här så får vi se. Är det någon som har frågor, egna erfarenheten eller kommentarer så säg!