Fågelholkarna och naturen

När vi flyttade till hus för tre år sedan var träden pepprade med fågelholkar. Botten hängde på sniskan och vi såg aldrig några fåglar i dem. I vintras lagade jag dem, så nu har vi fem holkar precis i utkanten av trädgården.

Solen lyser på verandan och jag kom på att jag har ett gammalt bauta-tele-objektiv (Meyer-Optik Telemegor 400 mm / f5,5. Motsvarande 800mm på min kamera.) som jag fått för några år sedan. Det är åbängligt och svårjobbat men kul att komma så nära. Jag har alltid tänkt att fågelfoto inte är spännande men långt bättre än jag kunde tänka mig. Vi verkar dessutom ha ett blåmespar i ena holken.

För 10 år sedan började jag klättra. Då hade jag åkt skateboard i många år och oftast i urbana miljöer. Mitt starkaste minne från klätterpremiären i Nacka är hur stark naturupplevelsen var. Jag hade glömt att den fanns där.

Jag klättrar ute året om. På vintern kan det vara kallt och mörkt, på sommaren varmt och skönt, men sämre klättring, myggor och fästingar. Fram tills ungefär nu har det varit i första hand klättringen jag längtat ut till men kanske börjar naturlängtan bli större… Ingen jämförelse behövs men tankarna har poppat upp sedan jag blev pappa (för 3 år sedan). Om det är nånting jag vill visa Signe är det känslan kunna, våga och få vara i naturen. Den finns ju där alltid och nästan överallt! Äventyret och miniäventyret! Ut och upptäck!

Publicerat av Ola

Frilansar inom WordPress, e-handel och foto, undervisar på Art College och driver varumärket Sten.