Film #24 & #25 / Två långkörare

Jag började fota med film för att jag ville förenkla fotograferandet. Digitalkamerorna jag använder blir mer och med en dator och mindre och mindre en sökare att stänga in mig för att kunna fokusera bara på att se. De första 10 filmerna var en befrielse. Att fota med en enkel kompaktkamera och inte kunna göra så mycket tekniska inställningar utan lägga största delen av hjärnan på att bara leta efter innehållet, hur det ska placeras i rutan och vad som ska utelämnas.

Fortsätt läsa Film #24 & #25 / Två långkörare

Film #23 / Sommar blir höst 2015

Normalt tar det mig en månad att fota en film. Jag har några olika gamla kameror jag byter mellan. Det mekaniska och långsamma är spännande som kontrast mot det digitala snabba. Och vad glada folk blir varje gång jag har glömt dra upp filmen :)

Jag laddade två kameror när jag åkte iväg och fotade Fredrik och Mikaela. Detta är den ena. Den andra har nästan 30 bilder kvar så den får vänta.

Bara några dagar efter Fredrik och Mikalea gifter sig firar vi Sofias 35-årsdag. Först med havsbastu på Tjörn och sedan i Onsala. Konstigt nog fick jag bara en bild från själva firandet. Ivartfall med denna kameran.

2015 måste gå till historien som den finaste hösten. Det var badtemperaturer ända in i oktober. Och sedan fortsatte det med så fin höst. Fram till november när monsunmånaden började.

Denna filmen fotade jag med min Olympus XA på (billig) Fuji Superia 200 film. Framkallning och scanning gjorde Grafi Foto på Mariaplan.

Mikaela ♥ Fredrik

Grattis Fredrik! Grattis Mikaela! Så himla fina! Ni är finaste fina!

Min vän Fredrik ringde mig för några veckor sedan och frågade om jag ville fota dem på morgonen innan de gifte sig. Givetvis tänkte jag. Kul! Sen fick jag kalla fötter. Hur fotar man egentligen sina bästa vänner på en av deras största dagar?

Jag funderade mycket på hur jag skulle få det lagom seriöst. Utan att bli stelt. Jag och Fredrik umgås mycket och det är en hel del trams, skratt och skoj. Ska jag undvika det eller är det okej? Hur vill de ha sina bilder idag? Och om tio år? Hur vill deras föräldrar och släktingar se bilderna? Känner vi varandra på samma sätt allihopa? Förmodligen men kanske inte helt.

Jag ville komma nära och visa deras känslor för varandra. Att sudda bort alla andra saker runt om. Jag funderade mycket på det. Min plan var att låta eventuellt trams få vara med men att vara noga med att fota både och. Jag har inte fotat bröllop innan så jag var nervös de första bilderna. Jag hade gjort research och hade en plan men det kändes stelt. Fyra bilder senare hade jag glömt det och gick bara på autopilot. Att ta bilder, bröllop eller ej, handlar väl ändå mest om att möta människorna?

Solen strilade ner i ekskogen. Det gick förbi mycket folk och jag tror det hjälte oss att slappna av. Alla utom en stannade och tittade med ett stort leende på läpparna. Det var otroligt roligt att fota er!

Återigen grattis Fredrik och Mikaela! Ni är bäst ingen protest!