Mikaela ♥ Fredrik

Grattis Fredrik! Grattis Mikaela! Så himla fina! Ni är finaste fina!

Min vän Fredrik ringde mig för några veckor sedan och frågade om jag ville fota dem på morgonen innan de gifte sig. Givetvis tänkte jag. Kul! Sen fick jag kalla fötter. Hur fotar man egentligen sina bästa vänner på en av deras största dagar?

Jag funderade mycket på hur jag skulle få det lagom seriöst. Utan att bli stelt. Jag och Fredrik umgås mycket och det är en hel del trams, skratt och skoj. Ska jag undvika det eller är det okej? Hur vill de ha sina bilder idag? Och om tio år? Hur vill deras föräldrar och släktingar se bilderna? Känner vi varandra på samma sätt allihopa? Förmodligen men kanske inte helt.

Jag ville komma nära och visa deras känslor för varandra. Att sudda bort alla andra saker runt om. Jag funderade mycket på det. Min plan var att låta eventuellt trams få vara med men att vara noga med att fota både och. Jag har inte fotat bröllop innan så jag var nervös de första bilderna. Jag hade gjort research och hade en plan men det kändes stelt. Fyra bilder senare hade jag glömt det och gick bara på autopilot. Att ta bilder, bröllop eller ej, handlar väl ändå mest om att möta människorna?

Solen strilade ner i ekskogen. Det gick förbi mycket folk och jag tror det hjälte oss att slappna av. Alla utom en stannade och tittade med ett stort leende på läpparna. Det var otroligt roligt att fota er!

Återigen grattis Fredrik och Mikaela! Ni är bäst ingen protest!

Gatuporträtt (från Thailand)

Jag gillar att ta kort på folk jag inte känner. Det är spännande, intressant och jag får en anledning till att tvinga mig ut och ta kontakt. Jag ser någon som sticker ut och jag blir nyfiken på att veta mer. Jag tror gatufoto för mig handlar minst lika mycket kontakt och att förstå världen som om själva bilden.

När jag tar en bild går det ofta till ungefär så här. Jag får syn på någon jag vill ta kort på. Det är något med personen jag tycker är fint. Det kan vara allt ifrån att hen har en fin hatt på sig till att ljuset lägger sig fint i ansiktet.

Jag tittar på hur jag tror bilden kommer bli och justerar kameran efter det. Jag utgår oftast från bländare 8 och sedan justerar jag efter det. Kameran är i handen eller runt halsen. Jag är ungefär tio meter ifrån. Jag går fram lugnt, med ett stort leende och söker ögonkontakt. Första kontakten är utan tvekan det svåraste och viktigaste med att fota på gatan. Innan försökte jag smälta in så mycket som möjligt och vara neutral. Jag hade hört att det var så man skulle ”överaska modellen för att få en naturlig bild”. Jag har gjort det en del men jag trivs mer med att först ta kontakt och sedan ta bilden. Det känns som ett övertramp att slänga upp en kamera och ta en bild. Dessutom känns det som att man lätt missar samtalet då.

Kameran är fortfarande i handen eller runt halsen. Jag får kontakt och nu känner jag om det är ok eller inte att ta bilden. Får jag ingen kontakt är det inte ok. Ibland frågar jag och ibland höjer jag bara kameran försiktigt till ögat utan att släppa ögonen. Oftast behöver man inte säga något utan man kan bara ta bilden. Du känner om det är okej eller inte.

Jag tittar oftast inte på bilden men om jag gör det håller jag fram kameran och visar direkt. Personerna blir ofta smickrade och glada. Ännu har jag inte frågat efter att skicka bilden men det skulle jag gärna göra om läge finns.

Jag blir fortfarande lite stressad och vill skynda iväg bilden och sen gömma mig. Tänk om jag istället kunde ta ett andetag extra och leta en bättre komposition eller få bättre kontakt? Kanske ta bilden på högkant eller inkludera mer i bakgrunden eller förgrunden? Eller ta ett steg närmre? Det vore också kul att våga stanna kvar och ta fler bilder. Oftast tar jag bara en bild och sen tackar jag för mig och går vidare.

Vad är era bästa gatuporträttstips?

Det finns tre delar till från denna Thailandsresan. Del 1 är från yogaön Kho Yao Noi, del 2 från två nationalparker och del 3 från ön Kho Koh Khao.

Göteborgsvinter

Vill man fånga vintern får man va snabb. Jag vaknade och tittade ut. Såg snön och begav mig ut direkt. Den brukar ju som mest få ligga vit och fin nån dag. Nu ikväll är det +2 så det kletar mest.

Jag va ute några timmar så fort det ljusnade. Hundägarna va såklart ute men också oväntat många joggare.

När det händer nått otippat (som i detta fallet snö i götet) blir det enklare att prata med folk. Man tittar på varandra, ler och säger hej. Kanske pratar man lite om snön också? Man är ute på samma villkor på nått sätt? Det gör man aldrig annars. Varför är det så? Har ni tips för hur man får kontakt med folk i vanliga vardagen? Det vore kul att fota mer där också men det känns svårare.

Analys: likeraketen

Viral marknadsföring är en ”marknadsföringsstrategi” som går ut på att man har ett budskap som är så starkt att det sprider sig själv. I sammanhanget pratar man även om likeraketer, det vill säga ett inlägg på t.ex. Facebook som massor med människor gillar samtidigt. I de sociala nätverken visar sig inlägget extra många gånger genom att många gillar det och på så vis gillas det ännu mer. Jämför det gärna med hur sannolikt det är att du går in i en tom resturang jämfört med en lagom full.

De låter som alla marknadsförares dröm? Let’s do it! Men hur gör man då? Har du svaret kan du skratta hela vägen till banken. Vi försöker analysera utifrån min första mini-gilla-raket.

Under nästan lika många år som jag fotat har jag lagt upp bilder på Flickr. Jag lägger upp bilderna för min egen skull men det är såklart kul om någon ser dem och blir berörda. En vanlig dag har jag ca 400 visningar och ungefär en kommentar eller gilla-markering totalt på mina ca 1500 bilder (från 1999 till idag). Tar jag ett steg tillbaka och tänker känns det overkligt att 400 personer ser mina bilder varje dag. Och att en blir berörd nog att göra mer än att bara titta.

Så plötsligt i helgen hade jag 22 nya mail i inkorgen. Alla från Flickr om att någon gillat en bild. Otippat. Att det sedan fortsatte ramla in mail under hela dagen var ju ännu konstigare.

Olas mini likeraket
Statistiken från mitt Flickr för helgens mini-gillar-rakett. Det slutade med ca 17 000 visningar och 150 gillamarkeringar under 24 timmar.

Vad hade hänt då? Av nån anledning hade min näst senaste klätterbild blivit upplockad i en av de största Flickr-grupperna. Just när min bild ligger mitt i flödet får den överdriven uppmärksamhet. För att sedan gå ner till normalnivå igen. Upp som en sol, ner som en pannkaka :)

Ger det någon långvarig effekt? Jag fick ungefär 10 nya följare på Flickr så det är ju såklart väldigt bra! Men någon revolution är inte på gång.

Kan jag göra det igen? Eller var det en engångsföreteelse? Jag gillar bilden, den är fin men jag trodde inte det var min starkaste. Det är en bild med fina färger, fint ljus och två som klättrar högt upp på en vägg. Det var nån journalist från en sportavdelning som berättade att de burkade skoja om att en bra bild behövde:

  • Starka färger (check)
  • Action (check)
  • Foppa

2 av 3 rätt! Och kanske kan vi tom. säga 2,5 eftersom det råkar vara ett klätterproffs på bilden. Men den förklaringen tror jag inte på.

Varför blev just den upplockad? Fråga inte mig för jag har inte den blekaste. För mig känns det väldigt slumpartat. Tur och tajming? Eller tar det i snitt ca 1500 försök?

Även om man känner sig lite smutsig i bekräftelsejagandet vore det himla smart att veta hur man gör för att få budskap att nå ut till några hundra tusen bara genom att lägga det på internet?

Vad tror ni?

Yogastudions hemsida uppe!

För någon månad sedan träffade jag Linda som precis då köpt Yogastudion – ett yogaställe i Göteborg som är proffs på KundaliniYoga. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne med helheten kring IT, webb, marknadsföring och foto. När jag cyklade från mötet var jag upprymd, det är exakt den här sortens långsiktiga och sunda uppdrag jag tycker så mycket om!

Sedan dess har vi jobbat med många olika saker. Allt ifrån foto till rena IT-administrativa uppgifter som webbhotellsflytt och domännamnstransfers.  Från idag ligger grundbulten i Yogastudions online-marknadsföring uppe! Besök gärna yogastudion.com men ännu viktigare besök Yogastudion i Linnéstaden i Göteborg!

Sat nam och väl mött!