S-W-E-E-T / Nudie Jeans photoshoot

I februari tog jag bilder åt S-W-E-E-T för en nyöppnad Nudie Jeans-butik. Uppgiften var att ta ett par porträttbilder och miljöbilder från butiken i Göteborg. Bilderna har använts i deras olika sociala-medie-kanaler.

Spännande begränsning att skapa något med endasta lysrörsljus. Oftast skulle kamerans autoläge funka bra men i lägen som dessa är det väldigt skönt att kunna skruva på rattarna och veta att jag kommer hem med bilder som funkar även från halvbra ljus.

Film #24 & #25 / Två långkörare

Jag började fota med film för att jag ville förenkla fotograferandet. Digitalkamerorna jag använder blir mer och med en dator och mindre och mindre en sökare att stänga in mig för att kunna fokusera bara på att se. De första 10 filmerna var en befrielse. Att fota med en enkel kompaktkamera och inte kunna göra så mycket tekniska inställningar utan lägga största delen av hjärnan på att bara leta efter innehållet, hur det ska placeras i rutan och vad som ska utelämnas.

Fortsätt läsa Film #24 & #25 / Två långkörare

Personalporträtt, Art College

Förra veckan fick jag i uppdrag att fota personalen på Grafisk design programmet på Art College. Känslan de önskade var vardagliga och enkla bilder. Min lösning var att ta snabba bilder i skyltfönstret vilket gjorde ljussättningen gratis. Jag hade förberett alla inställningar och tog en eller två bilder per person. Jag upplevde inte ens att modellerna hann bli nervösa.

Film #23 / Sommar blir höst 2015

Normalt tar det mig en månad att fota en film. Jag har några olika gamla kameror jag byter mellan. Det mekaniska och långsamma är spännande som kontrast mot det digitala snabba. Och vad glada folk blir varje gång jag har glömt dra upp filmen :)

Jag laddade två kameror när jag åkte iväg och fotade Fredrik och Mikaela. Detta är den ena. Den andra har nästan 30 bilder kvar så den får vänta.

Bara några dagar efter Fredrik och Mikalea gifter sig firar vi Sofias 35-årsdag. Först med havsbastu på Tjörn och sedan i Onsala. Konstigt nog fick jag bara en bild från själva firandet. Ivartfall med denna kameran.

2015 måste gå till historien som den finaste hösten. Det var badtemperaturer ända in i oktober. Och sedan fortsatte det med så fin höst. Fram till november när monsunmånaden började.

Denna filmen fotade jag med min Olympus XA på (billig) Fuji Superia 200 film. Framkallning och scanning gjorde Grafi Foto på Mariaplan.

Instagram?

Mitt Instagram-flöde blev i veckan fullt av reklam. Det var ju synd. Jag gillar Instagram men detta kändes som ett steg åt fel håll. Titta på hur det ser ut på Facebook. Nästan inget personligt innehåll alls längre.

Är det dags att hoppa vidare till nästa nätverk? Eller är det dags att hitta på något långsiktigare? Tänk om man kunde ha sin bildström på ett system där man själv bestämmer innehållet? Hur skulle det funka? Kanske är det dags att återgå till den egna helt bloggen? Såklart med mindre läsare, men gör det så himla mycket?

Bilden är från trappen i morse. Fin soluppgång i ett höstigt Göteborg.

Mikaela ♥ Fredrik

Grattis Fredrik! Grattis Mikaela! Så himla fina! Ni är finaste fina!

Min vän Fredrik ringde mig för några veckor sedan och frågade om jag ville fota dem på morgonen innan de gifte sig. Givetvis tänkte jag. Kul! Sen fick jag kalla fötter. Hur fotar man egentligen sina bästa vänner på en av deras största dagar?

Jag funderade mycket på hur jag skulle få det lagom seriöst. Utan att bli stelt. Jag och Fredrik umgås mycket och det är en hel del trams, skratt och skoj. Ska jag undvika det eller är det okej? Hur vill de ha sina bilder idag? Och om tio år? Hur vill deras föräldrar och släktingar se bilderna? Känner vi varandra på samma sätt allihopa? Förmodligen men kanske inte helt.

Jag ville komma nära och visa deras känslor för varandra. Att sudda bort alla andra saker runt om. Jag funderade mycket på det. Min plan var att låta eventuellt trams få vara med men att vara noga med att fota både och. Jag har inte fotat bröllop innan så jag var nervös de första bilderna. Jag hade gjort research och hade en plan men det kändes stelt. Fyra bilder senare hade jag glömt det och gick bara på autopilot. Att ta bilder, bröllop eller ej, handlar väl ändå mest om att möta människorna?

Solen strilade ner i ekskogen. Det gick förbi mycket folk och jag tror det hjälte oss att slappna av. Alla utom en stannade och tittade med ett stort leende på läpparna. Det var otroligt roligt att fota er!

Återigen grattis Fredrik och Mikaela! Ni är bäst ingen protest!

Gatuporträtt (från Thailand)

Jag gillar att ta kort på folk jag inte känner. Det är spännande, intressant och jag får en anledning till att tvinga mig ut och ta kontakt. Jag ser någon som sticker ut och jag blir nyfiken på att veta mer. Jag tror gatufoto för mig handlar minst lika mycket kontakt och att förstå världen som om själva bilden.

När jag tar en bild går det ofta till ungefär så här. Jag får syn på någon jag vill ta kort på. Det är något med personen jag tycker är fint. Det kan vara allt ifrån att hen har en fin hatt på sig till att ljuset lägger sig fint i ansiktet.

Jag tittar på hur jag tror bilden kommer bli och justerar kameran efter det. Jag utgår oftast från bländare 8 och sedan justerar jag efter det. Kameran är i handen eller runt halsen. Jag är ungefär tio meter ifrån. Jag går fram lugnt, med ett stort leende och söker ögonkontakt. Första kontakten är utan tvekan det svåraste och viktigaste med att fota på gatan. Innan försökte jag smälta in så mycket som möjligt och vara neutral. Jag hade hört att det var så man skulle ”överaska modellen för att få en naturlig bild”. Jag har gjort det en del men jag trivs mer med att först ta kontakt och sedan ta bilden. Det känns som ett övertramp att slänga upp en kamera och ta en bild. Dessutom känns det som att man lätt missar samtalet då.

Kameran är fortfarande i handen eller runt halsen. Jag får kontakt och nu känner jag om det är ok eller inte att ta bilden. Får jag ingen kontakt är det inte ok. Ibland frågar jag och ibland höjer jag bara kameran försiktigt till ögat utan att släppa ögonen. Oftast behöver man inte säga något utan man kan bara ta bilden. Du känner om det är okej eller inte.

Jag tittar oftast inte på bilden men om jag gör det håller jag fram kameran och visar direkt. Personerna blir ofta smickrade och glada. Ännu har jag inte frågat efter att skicka bilden men det skulle jag gärna göra om läge finns.

Jag blir fortfarande lite stressad och vill skynda iväg bilden och sen gömma mig. Tänk om jag istället kunde ta ett andetag extra och leta en bättre komposition eller få bättre kontakt? Kanske ta bilden på högkant eller inkludera mer i bakgrunden eller förgrunden? Eller ta ett steg närmre? Det vore också kul att våga stanna kvar och ta fler bilder. Oftast tar jag bara en bild och sen tackar jag för mig och går vidare.

Vad är era bästa gatuporträttstips?

Det finns tre delar till från denna Thailandsresan. Del 1 är från yogaön Kho Yao Noi, del 2 från två nationalparker och del 3 från ön Kho Koh Khao.